Läste nyss om den svenske grottdykaren som förolyckats i Frankrike. Vilken tragedi och ofattbar sorg för de närstående. Det går inte ens föreställa hur det måste kännas. Jag är övertygad om att dykaren var väl förberedd och hade en god förståelse för vilka risker grottdykning innebar. Annars hade dykaren inte varit där ens. De dykare jag träffat som utövar avancerad dykning är utan undantag väldigt kompetenta, erfarna och säkerhetsmedvetna. Jag slås ändå av en tanke:
Är det så att trots att man är medveten om potentiella risker och inte till fullo förstår konsekvenserna som ett handlande kan innebära, är det en mänsklig reaktion att undantränga det? Eller är det bara en kalkylerad risk och i så fall finns det någon förklaring till när kalkylen ser bra ut? Eller är det så att vi lär oss att det sällan får någon konsekvens när vi gör vissa handlingar?
Jag tänker på vardagliga saker som när jag kör bil och vet att många fartkameror inte är igång. Därför blir jag inte panikslagen när jag passerar en i för hög fart. Ibland blixtrar det och då får jag ta smällen. En rätt bra riskkalkyl och jag tar konsekvenserna av min chansning.
Mina barn har genom åren haft förhållningsregler med olika konsekvenser. Gör du så här, så får du inget lördagsgodis eller liknande. Ofta har jag varit snäll och sett genom fingrarna utan att låta handlingen få en konsekvens. När jag någon gång hållit fast vi överenskommelsen och låtit barnen ta konsekvenserna har de blivit väldigt ledsna och bestörta, det var ju inte så det skulle vara!
I andra sammanhang kan det handla om olika typer av säkerhetstänk vid aktiviteter som till exempel vid paddling, skridskoåkning eller cykling. Det finns i alla aktiviteter olika åtgärder man vidtar för att inte råka illa ut eller skada sig. Ändå låter man bli att vidta åtgärderna ibland. Oftast i sammanhang där det anses som idiotsäkert. Var går då gränsen för när det anses som tillräckligt säkert eller att risk/konsekvenskalkylen ser bra ut? Hur ska vi vet när vi faktiskt måste använda cykelhjälmen? Det sorgliga med säkerhetsmedvetenhet är ju att säkerhet är något som skapas innan en händelse, efteråt är det försent.
Jag är inte på något vis särskilt riskbenägen och långt ifrån de som kastar sig utför ett stup på skidor, simmar 24 timmar in i en undervattensgrotta eller klättra högt i berg. En del av mig skulle nog vilja vara så men jag är fult tillfreds med mina vardagsäventyr. Hursomhelst jag är intresserad av hur olika människor bedömer risker och hanterar konsekvenser av sitt handlande.
Vad tycker du? Kommentera gärna och berätta vad du tycker.
Det här var dagens inlägg i bloggutmaningen #blogg100