Jag kände mig stoisk som ett lejon när jag pulsade fram längs de oplogade vägarna i Margretelund. Snön vräkte ner andra dagen på mitt nya rörliga uteliv.
Det här lejonet hittade jag längs vägen. Det står utanför nåt som jag tror varit en krog eller nåt liknande. Tvillingen stod på andra sidan vägen som leder in på tomten. Aningen överdådig utsmyckning på en plats som nu ser ut som ett förfallet ruckel. Tydligen är det någon som ändå vill ha lejonen kvar eftersom de är fastkedjade i grindstolparna.
Det ymniga snöfallet till trots klarade jag dagens runda på en timme och en minut! Decimeterdjup snö och kängor gav en ordentlig genomkörare för benen. Skönt och betydligt mindre bakhalt än igår morse. Jag valde ju bort cykeln i morse men insåg efter ett tag att det hade nog gått utmärkt att cykla i det här väglaget. Bara att släppa ut lite luft ur däcken så hade min two-niner rullat fram utan problem. Kanske testa den senare idag.
Det känns skönt att trotsa vädret och ge mig ut även om det känns lite motigt i början. Jag vet att om några dagar kommer det gå av sig själv utan min innre kamp varje gång. Min målsättning är att planera in träning, rörelse, aktivitet eller vad man nu vill kalla det i vardagen. Det kommer ge mig bättre kondition och mycket glädje. På sikt antar jag att ekvatorialomfånget kommer minska också även om det inte är ett primärt mål.
Leave a Reply