Häromdagen hände något när jag var på ett möte, plötsligt blev ett fult kontorshus vackert.
Jag tittade ut genom ett fönster och såg en helt ny vy av husen.
En ny utsiktspunkt gav en helt annan bild än den jag var van vid.
Det är en tanke jag vill påminna mig om med jämna mellanrum. Se på saker ur en annan vinkel.
Jag tycker att en bra fotografs främsta egenskap är ett par böjliga knän. Böjer jag mig ner blir det en annan bild än den när jag står upp och fotograferar.
Det är betydligt viktigare än att ha den senaste kameran med flest pixlar eller coolaste gluggen.
Ett annat bra trick är att ta några steg åt sidan, ytterligare ett är att vända sig om.
Bilder som bara väntar på att förevigas finns överallt. Det gäller bara att hitta dem och visa världen ur en annan synvinkel.

Vi gjorde en snabbvisit på The Shirt Factory på väg hem från Värmland. Lite reaskjortor och en del nytt. Inget som föll mig på läppen idag dock. Kanske nästa gång. Jag tycker ju de har bra grejor.
90-milaturen till Värmland avslutades med lite skoterkörning i morse. Kul som bara den. 🙂
Ikväll väntar soffhäng och lite Mello kanske?

Överraskade svärfar på sjuttioårsdagen. Lyckat och uppskattat.

Snabbisbloggning. Nu godis och fest igen.

Dagens rörlighet kommer ge avtryck även imorgon. Utförsåkning med barnen i Väsjöbacken, Daniel på bilden. Jag på bräda för första gången på fyra år. Det känns! Benen kommer vara som stockar imorgon bitti. Det gick ändå bra och jag fick till några schyssta svängar. Så pass bra att en dam kom fram och sa att jag åkte snyggt! kul men jag undrar om inte hennes glasögon var repiga 😉 Det känns ändå skönt. Jag är ingen idrottskille men anser mig vara en duktig skidåkare. Det känns bra att få det bekräftat och att förmågan inte försvunnit.
Väsjöbacken är ju långt ifrån alperna men det är ändå en schysst backe. Idag var det dessutom glest med folk så liftköerna var minimala. Det är kul att känna farten och greppet i svängarna. Jag kan också konstatera att bålträningen från paddlingen gjort att brädåkandet går bättre.
Nu sjunker jag ner i soffan och låter de nygamla muskelbekantskaperna stelna till. Njuter av dagens härliga utetid.

Allt kommer tillbaka, går runt i cykler. Det som göms i snö kommer fram i tö. Snart smälter isen och vi kan paddla igen. Ishotellet i Jukkasjärvi säger att man lånar is ur Torneälv varje vinter som lämnas tillbaka till våren. Slipsbredder och kjollängder är också cykliska precis som, något jag upptäckte idag, parfym.
På väg till mitt möte idag slinker jag in för en kopp kaffe. I dörren möts jag av en väldigt bekant doft. Direkt tittar jag efter Tant Ada, min pappas moster som fyller 101 i sommar och har haft samma parfym i minst 46 år. Jag har aldrig känt den parfymen på något annat ställe än hos henne. Nu har han tydligen också blivit sugen på en god kopp kaffe, kul! Undrar var hon sitter, tittar runt utan framgång. Hmmm, vad konstigt?
Snart konstaterar jag att hon inte är där, troligen var det en turist i tjugofemårsåldern som hittat en gammal parfymflaska hos någon släkting.
Det var en jättekonstig upplevelse. På landet finns ett skåp där Tant Ada hade sin parfym, det luktar så i övrigt är det bara min gamla släkting som doftar så.

Men som sagt, allt kommer tillbaka och går igen även gamla parfymer tydligen.

Det här borde vara inlägg 32 i #blogg100 men den lilla etiketten verkar inte funka 🙁