I vår trädgård växer en magnolia. Den har blommat varje vår under de år vi bott här och jag hoppas den gör det i år igen.
Få växter är väl så omtalade som blommande magnolia, ska jag vara helt ärlig är det en fin blomma men inget märkligt egentligen. Dock fyller den ändå en speciell plats i mina tankar. Första gången jag såg en magnolia var för några år sedan under en söderpromenad med Agda. Hon visade mig runt på söder i miljöerna från Mina Drömmars Stad av Per-Anders Fogelström. En promenad som jag för övrigt rekommenderar alla som läst böckerna att göra. Det är väldigt intressant att se husen och platserna på riktigt. Då passerade vi magnoliaträd med knoppar på väg att slå ut. Nu var det ju inte magnolian eller söder utan sällskapet som gör minnet speciellt.

Nu vräker regnet ner och ger magnolian mer vatten än den rimligtvis kan behöva. Jag vek ner mig idag och blev kvar i soffan istället för att springa eller cykla. Det känns helt rätt. Hittade dessutom lite godis i ett skåp…

Jag är med i bloggutmaningen #blogg100 idag är det dag 39/100 snart halvtid.