Arbetsförmedlingen

Jag har haft  en del med Arbetsförmedlingen (AF) att göra de senaste månaderna.

I dag har jag läste läste flera bloggposter som väldigt väl beskriver det jag upplever. Jag tar mig därför friheten att länka till dessa. Jag hoppas ingen av skribenterna misstycker.

Bland annat Paul Ronge har bloggat om Arbetsförmedlingens brister och oförmåga att hjälpa människor till arbete. Styr upp verksamheten rejält eller lägg ner är hans tankar. Jag håller med till fullo. Det funkar inte som det är nu. Sarah Larsson Bernhardt skriver också lysande träffsäkert om sina upplevelser av Arbetsförmedlingen och hur barnen också påverkas av när föräldrarna är mellan jobb. I samma veva imorse läste jag också inlägget av Chris Mauritzon om sina upplevelser när hon skrev in sig hos Arbetsförmedlingen.

Jag är glad att de har skrivit så bra. Jag hoppas att fler läser och tycker till om AF då kanske det kan bli bättre.

Jag har aldrig förväntat mig att någon ska fixa ett jobb åt mig, allra minst Arbetsförmedlingen Det är mitt ansvar och uppgift att skaffa mig jobb, karriär och försörjning. Efter att ha betalat a-kasseavgift i större delen av mitt yrkesverksamma liv vill inte bli behandlad som en hjälplös, okunnig bidragsfuskare när jag besöker AF för att jag behöver.

Det finns kanske de som blivit entusiasmerade, uppmuntrade och fått ny energi att fortsätta söka jobb av sina besök hos Arbetsförmedlingen. Jag har det inte.

 

Så här firar jag  inlägg #75 av #blogg100